Igår hände det nåt tråkigt, Jag beslutade mig i förrgår för att mammas katt Missan skulle få somna in, hon var så rädd för allt och alla och mådde inte bra av det, samt att min nya familjesituation inneburit att det finns en hankatt i huset och han och Missan kom aldrig riktigt sams och det slutade med att Missan uträttade sina behov på soffa och vardagsrums golv, antagligen av rädsla för hankatten, men han är ju jättesnäll och ville ju bara leka med henne, men hon bara fräste åt honom hela tiden.
Så igår vid 15 tiden fick Missan en spruta hos veterinären och somnade in lugnt och fridfullt i min famn.
Känns som att jag har fattat rätt beslut i alla fall och det gjorde jag av kärlek och omsorg för Missan, tyckte att hon fått lida tillräckligt.
Om mamma har jag inte hört något alls.
Ha det bra.
Hälsningar Jonny
Sista bilden på Missan i livet
